På bakkurs med Kyra Kyrklund
Team Leksands bjöd för en dryg vecka sedan in till Kyra Kyrklund-clinic, med bakning som tema:
– Att rida är som att baka. Det behövs olika ingredienser och olika tillvägagångssätt beroende på vad man ska baka. Men det är några saker som man alltid behöver, förklarade Kyra. Kontroll över hästens steg; takt, energi och längd, är som degbunken – det är en grund som alltid behövs.
Text & foto: Anna Nordin
Kyra-clinics är alltid populära, och den här på Täby Ryttarcenter var fullbokad två timmar efter att biljetterna släpptes, långt innan första annonsen gått i tryck.
– Det var så klart en besvikelse för många, säger Annika Sund, marknadschef på Leksands Knäckebröd. Hade vi förstått att intresset skulle bli så stort hade vi lätt kunnat fylla både två och tre clinics.
Fälttävlanstårta och hoppbullar
Först ut var Magnus Gällerdal, fälttävlansryttare, och Ann-Sofie Oscarsson, hoppryttare – två av de tre ryttarna i Team Leksands. Som Kyra uttryckte det:
– Vi börjar med att baka en fälttävlanstårta och en hoppbulle! Fälttävlanshästar måste ta egna initiativ, vilket gör dressyren till en utmaning. I dressyr eftersträvar vi ju det motsatta, att hästen ska invänta instruktioner i alla lägen.
Man brukar säga att fälttävlan vinner man i dressyren och förlorar i terrängen. Det betyder att alla fälttävlansryttare har mycket att vinna på att lägga lite extra krut på dressyrarbetet.
– För en hopphäst är det ännu viktigare än för dressyrhästen att den svänger när den ska. För det behövs både lydnad, smidighet och muskelstyrka, vilket gör dressyren till en viktig del, säger Kyra.
En häst som kan svänga snävt utan att förlora balans och kraft har en stor fördel inom hoppningen.
När Kyra träffar ett nytt ekipage börjar hon alltid med att titta efter hästens och ryttarens styrkor. Därefter tittar hon efter förbättringsområden och väljer ut ett.
– Om man ska ändra på något kan man bara ta en sak åt gången, förklarar hon. Därför är det smart att välja något som gör stor skillnad redan med en liten förändring.
Sitsen kommer först
En viktig ingrediens i alla recept, oavsett vad man bakar, är sitsen. Det var också den Kyra valde att arbeta med för Magnus del.
– Nummer ett är alltid att få balans och stadga i ryttarens kropp. När det är på plats kan man börja jobba med hästens avspändhet, som är nästa viktiga ingrediens.
Magnus häst är ganska omusklad, vilket gör att den också har svårt att bära upp både sig själv och ryttaren. Det i sin tur gör att Magnus först bär sin häst på yttertygeln.
– Det är viktigt att det inte blir så att hästen hänger i yttertygeln och inte har något stöd alls i innertygeln. För att kunna rida samtliga rörelser krävs att man känner lika mycket i båda tyglarna, då är hästen självbärig, förklarar Kyra.
För att komma tillrätta med problemet får Magnus jobba mycket med skänkeln.
– Ju mer broms det är där framme, desto mer skänkel behövs. Och det är ju motsatsen till vad vi strävar efter; så lite hjälper som möjligt, säger Kyra.
När hästen inte riktigt orkar bära sig själv vill den bli längre, vilket kan upplevas som att den blir stark i handen. Om man då försöker lossa det genom att hålla emot dras man ur sadeln och tappar sin egen stadga.
– Det är vikten av ditt överliv som håller dig i sadeln, menar Kyra, det ska inte behövas ett tryck med skänkeln för att sitta kvar!
Om du kniper hela tiden kan du inte använda skänkeln så som den är tänkt – när du vill förändra något. Luta dig inte bakåt, utan använd magmusklerna. Tänk att du sitter på toa med hård mage, tillägger Kyra till med ett leende.
Svikt i armbågen
Kyra ber Magnus att göra halt, för att tydligare kunna visa vad hon menar. Hon tar tag i tyglarna och spelar rollen som häst som är stark mot handen. Man ser tydligt att Magnus automatiskt lägger till skänkeln för att parera trycket i tygeln, och för att bibehålla sin balans.
– För att kunna hålla balansen utan skänkeltryck spelar armbågen en viktig roll, instruerar Kyra.
Armbågen måste vara i vinkel. Om du kan hantera att hästen blir stark med hjälp av svikt i armbågen är din arm oberoende av skänkeln. Är den inte det kommer du automatiskt att trycka med skänkeln för att hålla balansen när hästen blir stark.
Det är också viktigt att hålla armbågen nära kroppen. När Magnus förstod hur han skulle använda sina armbågar förbättrades hans balans och han kunde hantera trycket i tygeln utan att blanda in skänklarna.
Man är två om en dragkamp
Ann-Sofie har innan passet beskrivit att hennes häst lätt blir stark och inte lyssnar. Kyra väljer därför att fokusera på att hjälpa henne med detta.
– Det behövs två lag för en dragkamp. Om du inte erbjuder motstånd kan det inte heller bli något drag.
Kyra förklarar att hästen först måste bli avspänd. En bra övning är att rida den på en volt och att där ställa den lite inåt i nacken. Sedan håller du handen stilla där, utan att försöka lossa hästen, och väntar helt enkelt ut att hästen slappnar av i nacken och ”faller ner” av sig själv. Håll den rak i kroppen med hjälp av skänkeln och se till att du har samma kontakt på båda tyglarna, trots ställningen. Kyra vidareutvecklar varför fokus ligger just på nacken:
– Nacken är det som spänner till först på hästen, och är den inte avspänd där kan den inte heller bli avspänd i resten av kroppen. Man kan inte tvinga fram avspändhet, därför hjälper det inte att ”knyckla” ner hästen, utan man måste helt enkelt vänta ut den.
Snabbhet och tajming
Det man söker efter med övningen är att den inre sidans muskulatur ska förkorta sig och att den yttre sidan länger sig. När hästen spänner av går man vidare med halvhalter.
– Det är viktigt att du är snabb i handen, för att inte hamna i dragkampsläget. Gör halvhalterna med hjälp av korta ”toucher” med ytterhanden. Var snabb med att släppa efter igen, du ska inte behöva använda mer skänkel, då är du för långsam i handen, instruerar Kyra.
Målet är att hästen själv ska korta sina steg, i det här fallet sina galoppsprång. Ann-Sofie får upprepa halvhalterna på yttertygeln ända tills hästen själv vill sakta av till skritt. Efter några skrittsteg får hon sedan fatta galopp igen och upprepa övningen.
– När du inte tvingar fram skritten, utan väntar ut att hästen själv – med hjälp av dina kvicka halvhalter – tänker skritt, undviker du också att den blir stark. Med övning kommer det att gå fortare och fortare.
Övning ger färdighet
Kyra förklarar att det tar 100 000 repetitioner för att bryta en gammal vana, och 100 000 till för att göra en ny vana automatiserad. Dessutom är ju även hästen van vid att man gör på ett visst sätt, och det kan därför ta ett tag innan du får effekt av att du ändrar på något.
– Om du ska bli bra på något brukar man säga att du behöver öva i 10 000 timmar. Det låter kanske inte så mycket, men rider du bara en häst om dagen tar det 35 år! Så har ni möjlighet – rid mer än en häst, uppmuntrar Kyra.
Hoppas ni fått en trevlig läsning! Må gott önskar vi er alla från oss på SCANDIC HORSE
Foto av Svenska Ridsportförbundet
Scandic Horse 
